Jag är en kvinna i mina bästa år, som bor i en stad i Mellansverige och precis avslutat mina studier mot yngre åldrar och nu ska ut i arbetslivet och pröva mina vingar. Jag har under mina många och djupa resor i livet skrivit mycket dagboksanteckningar och när jag senare tittat igenom dem, inser jag hur mycket jag vuxit och så mycket som hunnit hända sen jag skrev de där orden. De orden är ovärderliga för min personliga utveckling.
Därför startade jag denna blogg. Min tanke är att dela med mig av tankar, reflektioner, funderingar och framförallt mina erfarenheter som nyexaminerad förskollärare.
***
Idag är alltså den dag då jag framförallt gick i mål, ett mål jag väntat hela mitt vuxna liv på. Att äntligen ha en yrkesroll, en yrkestitel som talar om för alla att jag ÄR något. Att jag har en kompetens som man inte får utan utbildning. Detta med utbildning är väldigt intressant. Jag är den första i min familj att vara akademiskt utbildad. Varken föräldrar eller syskon har en högskole/universitetsexamen och eftersom min väg varit lång och inte helt enkel hit, vill jag, utan att bry mig det minsta om jantelagen, berätta att jag är så otroligt stolt över mig själv. Den här resan, min yrkesrollsresa, har tagit tid och massor av energi, och idag har jag gått i mål, för idag var första dagen på resten av mitt yrkesliv. Idag kan jag titulera mig som förskollärare och ordinarie. Det där med ordinarie väger nästan tyngre än förskollärare. Har man arbetat som vikarie på så många förskolor som jag gjort och blivit så illa bemött, utifrån att jag varit just vikarie, så är det ren och skär lycka när man går från botten till toppen över en natt!!!
Alla de erfarenheter jag fått under min utbildning, VFU och framförallt alla förskolor jag arbetat på, är saker jag tar med mig i rollen som förskollärare, med viljan att förbättra och många gånger göra om, göra rätt. Ett konkret exempel är att jag kommer att behandla mina vikarier som människor, inte slavar. Jag kommer att bemöta dem med respekt, nyfikenhet, välkomnande attityd, intresse och framförallt med ett inkluderande arbetssätt. Det här med inkluderande arbetssätt tycker jag är otroligt spännande. För mig innebär det t.ex. att man välkomnar vikarien och visar tacksamhet för att den här personen ville komma hit och rädda vår dag, med t.ex. ett leende hej; att man samtalar med vikarien om hur dagen ser ut, kanske tom frågar om vikarien har några idéer eller förslag på vad vi skulle kunna göra (tänker mig att detta går att göra med en återkommande vikarie som man vet vill mer på ett annat sätt än en dagsvikarie, men allt har ju att göra med vilken typ av människa vikarien är), att man inkluderar vikarien i diskussioner om småsaker som, vem ska gå ut med vilka barn, vem ska göra vad inomhus med vilka barn osv. Alla dessa småsaker, som kan göra att en vikarie känner sig utanför och bara någon man sliter och slänger i om man inte inkluderar personen, är saker jag tänkt mycket på och hoppas kunna arbeta på ett annat sätt med.
Dag ett innebar för mig ett varmt välkomnande av min chef i barngruppen, på en julöppen förskola. Jag börjar alltså som vikarie i klämdagarna nu och första nästa vecka kommer jag att träffa min riktiga barngrupp. Idag fick jag dock träffa ett par barn från min ordinarie avdelning och jag lade fokus på de barnen under dagen. Ett barn snappade upp mitt namn direkt och hade dessutom stenkoll på vem jag var och att det var jag som var hens nya förskollärare. Tydligen sitter det lappar med bild på mig på den avdelningen sen ett tag tillbaka, och så har de pratat om att jag ska komma, vilket gör mig jätteglad! Ni som läser kommer märka att jag inte är en person som tar vissa saker för givet, så jag kan låta korkad som inte tror så mycket om folk ibland, men det handlar mer om extremt låga förväntningar, eller inga alls, vilket kan vara bra också, för när människor gör något man inte förväntat sig, som gör en glad, då har man vunnit en massa positiv energi, istället för motsatsen, "de borde ha gjort, men gjorde inte" = besvikelse och negativ energi.
Jag har fått ett gott första intryck av mina kollegor på den julöppna förskolan idag och känt ett genuint intresse av de flesta kollegorna jag arbetade med, för mig, den nya förskolläraren, vilket känns superbra. Känslan av att vara en ordinarie, även under julöppet, är något som slår allt! Jag kom på mig själv med att tänka, när jag just slutat och stod och klädde på mig, att jag inte behöver fylla i några fler timrapporter och få några tusenlappar utbetalda för extraarbete. Nej, nu jobbar jag heltid och i slutet av månaden kommer en BRA lön och mitt liv har tagit en ny vändning. Aldrig mer fattig student. Aldrig mer snåla med varenda krona. Aldrig mer arbeta extra för att överleva månaden efter. Aldrig mer oroa mig för sommarjobb. Aldrig mer vikarie/student!
Ja, idag är en stor dag i mitt liv. Imorgon fortsätter det :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar